Det är dags att på allvar börja projektera för en andra Ölandsbro. Jag skriver ”en andra” och inte ”en
ny”, eftersom den nuvarande bron kan komma att fylla ett viktigt syfte.

Varför en andra Ölandsbro? Låt oss titta på kapacitet och trafik. År 2003 var årsmedelsdygnstrafiken
på Ölandsbron 15 333 fordon. Det innebär att 5,6 miljoner fordon passerade bron under året. År
2016 hade siffran stigit till 18 637 fordon/dygn eller 6,8 miljoner fordon per år. Det är helt jämförbart
med Öresundsbron mellan Malmö och Köpenhamn som trafikerades av 7,4 miljoner fordon år 2016.
Trafikmängden är således nästan densamma på Ölandsbron och Öresundsbron, men kapaciteten
skiljer sig åt rejält. Ölandsbron är 13 meter bred, Öresundsbron 31 meter. De trafikmängder som i
dag passerar Ölandsbron kunde dåtidens ingenjörer knappast föreställt sig. Kalkylen sprack nämligen
direkt: året efter invigningen korsade nära tre miljoner fordon bron, i stället för drygt en miljon som
hade förutspåtts. Nu är den siffran snart uppe i sju miljoner fordon.

Om Ölandsbron hade byggts idag hade den förmodligen byggts som en motorvägsbro med plats för
såväl biltrafik som fotgängare och cyklister, likt den nya Sundsvallsbron (35 meter bred) som invigdes
2014. I stället lever vi med en konstruktion som planerades på 1960-talet.

Trafikverket menar att Ölandsbron kommer stå åtminstone till år 2070. Så varför lyfta denna fråga
nu? Av tre skäl:

1. I nuläget är cyklister som vill till Öland hänvisade till cykelfärjan som endast trafikerar
Kalmarsund under sommarhalvåret. Det hämmar Ölands och Kalmars ambition som
cykeldestinationer. Särskilt illa rimmar det med ”Fyr till fyr”-projektet med en cykelled från
Ölands norra udde till den södra. Ska cykelturismen på Öland nå sin fulla potential måste
cyklister kunna cykla till ön året runt.

2. Det tog i runda slängar 40 år från första motionen i riksdagen tills att Ölandsbron invigdes.
Det kommer att ta tid att utreda, enas och driva opinion för att tillskapa ytterligare en bro
och det finns ingen anledning att vänta bara för att den nuvarande bron har 50 år kvar,
eftersom:

3. Trafikmängden på Ölandsbron ökar för varje år, men inte kapaciteten. Det som behövs är
ytterligare en bro, så den gamla brons levnadstid är egentligen irrelevant i sammanhanget.
Var ska den nya bron dras? Det måste utredas och vi i regionen måste enas om ett alternativ för att
nå fram till statsmakten. Jag menar att huvudspåret bör vara att den andra Ölandsbron byggs
parallellt med den nuvarande. Men man kan också tänka sig att den förläggs norrut, exempelvis
mellan Revsudden och Stora rör, eller ännu lite längre norrut mellan Patamalm och Borgholm.
Oavsett placering så måste den nya bron kopplas på E22 och hålla motorvägsstandard hela vägen –
eftersom trafikmängden egentligen kräver det.

Blir inte en andra Ölandsbro väldigt dyr? Trafikverket beräknar att en det skulle kosta omkring 3
miljarder kronor. Det är givetvis mycket pengar, men med tanke på att regeringens föreslagna
nationella transportplan för åren 2018–2029 har en finansieringsram på 622,5 miljarder är kostnaden
för en ny bro inte direkt oöverstiglig.

Varför behålla den nuvarande bron? Om man väljer att bygga en ny motorvägsbro parallellt med den
nuvarande så kan den gamla bron reserveras för gång- och cykeltrafik samt för lätta elfordon. Med
utvecklingen av effektiva och prisvärda elcyklar så kommer det bli ett attraktivt alternativ för
pendlare, såvida färdvägen är säker.

Även om den nya bron får en nordligare sträckning kommer den gamla bron behövas för
arbetspendling, då Kalmar och södra Öland – framförallt Färjestaden – ingår i samma
arbetsmarknadsregion. Då skulle man kunna dela in vägbanan så att två körfält får användas av
kollektivtrafik och blåljusfordon och två körfält för gång/cykel/lätta elfordon.

Jag är medveten om att vissa kommer tycka att detta förslag är utopiskt. Jag är också medveten om
att Kalmar län är sorgligt eftersatt vad gäller statliga investeringar i vägnätet. Men de siffror jag
redovisat pekar tydligt på att Ölandsbron snart, om inte redan, kommer att ha överlevt sig själv. De
långa planeringstiderna och statens historiska ovilja att investera i vår region gör det bara ännu
viktigare att starta opinionsarbetet i tid. Det kommer krävas enighet och envishet hos regionens
politiker. Låt oss börja nu.

Sebastian Hallén (L)
Kandidat i valet till landstingsfullmäktige/regionfullmäktige 2018