Inför ett nytt år funderar man lite över politikens förutsättningar. Att 2018 dessutom är ett valår gör det än mer aktuellt. Vad blir de stora politiska frågorna? Vad kommer valrörelsen att handla om? Var kommer debattnivån att ligga? Kommer det allt tuffare samhällsklimatet och den råare tonen i samtalen mellan människor att bli än tydligare även inom politiken?

Jag är övertygad att vi själva kan påverka detta. Som valda av folket måste vi gå före som goda exempel. Det har faktiskt en stor betydelse hur vi uttrycker oss till och om varandra. Ofta reagerar människor över hur debatter förs, till exempel i TV. Många viktiga frågor ställs men väldigt få besvaras av rent taktiska skäl. Som politiker möts jag av ofta av synpunkter i stil med: ”Ni politiker pratar mycket och det låter bra men sedan gör ni ju något helt annat”. Att uttrycka sig vackert i tal och skrift, som i en debattartikel, är inte svårt.

Det svåra blir att i praktisk handling leva upp till alla vackra ord. Politik handlar inte om att ta retorikpoäng, att slå sina motståndare i huvudet med argument, att undvika svåra på frågor eller att skriva välformulerade debattartiklar. Vad det handlar om är att ha en tydlig vision inför framtiden, en vilja att göra saker bättre och att arbeta efter den linjen. Utrymmet för att göra populistiska utspel finns alltid men jag är övertygad att allmänheten genomskådar den som gör det.

Vi är många förtroendevalda som kommer med nya idéer och förslag för att förbättra samhället. Tyvärr bedöms dessa ofta efter avsändare och inte efter innehåll. Det är viktigare vem som skrivit förslaget än vad det innehåller. Det måste vi komma ifrån. Det är många gånger jag själv upplevt att mina förslag som oppositionspolitiker avslagits för att senare återkomma som ”nytt” från en styrande majoritet. Idéstölder gör politiken obegriplig för många. Här får inte prestigen styra utan vår gemensamma vilja att göra samhället bättre.

Mitt i allt detta idékläckande får vi inte glömma bort att hålla fast vid grundläggande värderingar och grundbultarna i ett samhälle som slår vakt om demokrati, jämställdhet, jämlikhet och alla människors lika värde. Ett exempel är LSS (Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade) och rätten till personlig assistans. Många talar vackert men ingenting verkar hända. I det här fallet drabbar ”läpparnas bekännelse” människor av kött och blod. Ingen verkar vilja ta ansvar för vad som händer när denna rättighetslagstiftning nedmonteras.

De partier som är ansvariga i regeringsställning skyller på andra istället för att rätta till felen. Rätten till personlig assistans handlar om rätten till ett värdigt liv. Under 2018 måste denna fråga lösas. För en del politiker betyder valåret 2018 en kamp om procentenheter och tiondelar i valet men vi måste våga lyfta oss över det för att vara trovärdiga.

Låt 2018 mer handla om resultat, visioner och att slå vakt om det bästa vi har – mindre om partipolitiska poänger och retoriska segrar. Politik måste i grunden handla om vilja och att visa respekt för varandra och varandras åsikter. Kan vi våga hoppas på det under 2018?