Debattartikel: Landstingets personalbrist är självförvållad

På flera håll pyr missnöjet bland landstingets anställda. De senaste exemplen är barnmorskorna i Kalmar och sjuksköterskorna på akutmottagningen på Länssjukhuset. Bristen på barnmorskor har tidigare varit mest akut sommartid. Nu är den allmän vilket innebär att de viktiga och populära föräldrautbildningarna måste ställas in och att kvinnor just nu inte kallas till screening för att upptäcka livmoderhalscancer.

I båda fallen har inskränkningarna drabbat kvinnosjukvården, en sektor som den rödgröna majoriteten annars slår sig för bröstet och berömmer sig själva för. Ett annat exempel där de rödgröna tappat greppet är personalflykten från akutmottagningen på Länssjukhuset i Kalmar. Under en femårsperiod har 45 sjuksköterskor sagt upp sig. 27 personer har nyanställts under samma period men om man räknar in långtidssjukskrivningar och föräldraledigheter så blir det en nettoförlust på 30 sjuksköterskor. Många av dem som försvunnit har dessutom mångårig erfarenhet vilket gör att verksamheten blivit mycket sårbar. Vårdförbundet varnar också för att patientsäkerheten kan äventyras.

Orsaken till personalflykten är enligt anställda brister i lönepolitiken där nyanställda i flera fall fått högre lön än anställda med lång yrkeserfarenhet och ledningsansvar. Det har skapat stor irritation. Situationen för barnmorskorna och sjuksköterskorna på akutmottagningen i Kalmar har varit känd sedan länge men ändå har den rödgröna landstingsmajoriteten valt att blunda. Man har i media och vid politiska debatter vid upprepade tillfällen nekat till att det skulle finnas en personalflykt inom landstinget. Majoriteten har helt enkelt inte tagit bemanningsproblemen på allvar och som vanligt hållit sig borta från verksamheten när det uppstår problem.

Politiken ska skapa förutsättningar för god personalförsörjning. Från Liberalernas och Alliansens sida såg vi tidigt varningssignalerna och har därför lagt flera skarpa förslag för att förbättra arbetsvillkoren. Det har t ex handlat om att se över grundbemanningen i särskilt utsatta verksamheter för att skapa drägliga arbetsvillkor året om för att bättre klara arbetstoppar och sommarledigheter. Men det handlar också om att uppvärdera yrkeserfarenhet genom en bättre löneutveckling under hela yrkeslivet och att i större utsträckning erbjuda heltidstjänster. Det sistnämnda ska inte bara gälla för nyanställda utan även dem som redan arbetar hos oss.

Det är också viktigt att ta till sig synpunkter från dem som slutar sina anställningar. Varför väljer man en annan arbetsgivare? Vilka erfarenheter kan vi dra? Hur kan vi förbättra oss? Den analysen tycker jag saknas i många fall och den är viktigare nu än någonsin med en ökad konkurrens från andra landsting, kommuner, bemanningsföretag och arbete i utlandet. Personalrörligheten är större än någonsin och vi kan inte ta några medarbetare för givna utan måste ständigt vara på tå för att inte förlora kompetens. Om vi är mer rädda om de medarbetare vi redan har så slipper vi i många fall dyra nyrekryteringar.

Landstinget står inför stora utmaningar i form av generationsskiften när många av våra medarbetare går i pension men fokus får inte bara ligga där. En god personalpolitik handlar även om att ta tillvara den kompetens som redan finns. Den store vinnaren, förutom våra medarbetare, blir förstås patienterna som både får vård och får träffa kunniga, engagerade och nöjda medarbetare.

Pierre Edström
Oppositionslandstingsråd
Liberalerna