Debattartikel: Jämlik vård måste gälla alla

Patienterna inom psykiatrin är ingen stor väljargrupp. De gör heller inte mycket väsen av sig och tillhör därmed inte våra mest röststarka medborgare. Det är inte här som de stora politiska slagen står. Därför får inte heller psykiatrin den största uppmärksamheten i den politiska debatten. Närstående och anhöriga får dra ett lugnt lass och är ofta i behov av stöd dels för att hjälpa de sjuka och dels för att själva orka.

Just därför finns det än större anledning att som politiker se till att den psykiatriska vården som erbjuds är jämlik i länet. Några protester från patienterna lär nämligen inte komma. De får ju inte själva möjlighet att jämföra hur arbetet bedrivs i olika delar av länet. Därför behöver vi politiker ta upp frågan på eget initiativ. Jag är mycket ute och deltar i verksamheten och därmed blir jag gång på gång uppmärksammad på de stora skillnader som finns mellan norr och söder. I söder, alltså i Kalmar, finns till exempel slutenvårdsplatser inom barn- och ungdomspsykiatri. Sådana finns inte i Västervik. Barn och ungdomar i den norra länsdelen får antingen åka till Kalmar eller vårdas inom vuxenpsykiatrin. Den otrygghet som en familj kan känna med långa resor eller vård i en vuxenmiljö underlättar knappast behandlingen. Kalmar har en egen arbetsterapi kopplad till vuxenpsykiatrin. Den ger sysselsättning och ett viktigt avbrott från tillvaron på vårdavdelningen. Det är annars känt att sysslolöshet effektivt förhindrar ett tillfrisknande. I Västervik finns inte denna verksamhet på plats. Det tredje exemplet är vårdsalarna inom vuxenpsykiatrin. I Kalmar har man som patient i regel eget rum medan det i Västervik ibland kan finnas 3-4 patienter i varje sal. Att må dåligt och samtidigt tvingas dela rum med andra är både ovärdigt och integritetskränkande och det underlättar knappast tillfrisknandeprocessen.

Det här är tre exempel och tydliga kvitton på att vi har en ojämlik psykiatrisk vård i vårt landsting. Ingen kan förklara vad det beror på, utom möjligtvis att man har olika arbetssätt. Det är naturligtvis ingen godtagbar förklaring. Skillnaderna i ett och samma landsting får inte vara så stora. Adekvat vård ska ges oavsett var i länet man bedriver den. Inga brev kommer förmodligen att skrivas och inga demonstrationer kommer att arrangeras av arga patienter för en jämlik psykiatrisk vård. Det här jobbet måste vi andra göra. Strävan efter jämlikhet måste väl även omfatta medmänniskor som behöver psykiatrisk vård?

Pierre Edström
Oppositionslandstingsråd
Liberalerna