Se alla

Debattartikel: Rädda den personliga assistansen

Lördag 3 december 2016

Idag är det Internationella Funktionshinderdagen. Över hela landet uppmärksammas situationen för personer med funktionsnedsättningar. Den kanske allra viktigaste åtgärden för att förbättra villkoren för denna grupp var införandet av rätten till personlig assistans 1994. Det var den dåvarande socialministern tillika Folkpartiets ledare Bengt Westerberg som arbetade fram förslaget som en del i en större funktionshinderreform LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). LSS och möjligheten till personlig assistans var ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet. Tidigare bestämde kommunen vad personer med omfattande funktionsnedsättningar skulle få hjälp med. Man bestämde även när och av vem hjälpen skulle ges. Många som tidigare hänvisades till institutioner fick i stället möjligheten till eget boende. Man kunde också delta i aktiviteter som inte hade varit tillgängliga tidigare.

LSS är ingen ”tycka-synd-om-lag”. Det är en lag som i grunden handlar om mänskliga rättigheter. Personlig assistans innebär självbestämmande istället för omhändertagande. Brukarna fick större inflytande över sina liv och möjlighet att i betydligt högre grad leva ett eget aktivt liv som andra. Cirka 20 000 personer i landet har personlig assistans i varierande omfattning. Det kanske inte är så många men denna rättighet är helt avgörande för livskvaliteten för var och en av dem.

För anhöriga har assistansen inneburit en värdefull avlastning. Många föräldrar till barn med funktionsnedsättning har fått möjlighet till arbete och ett mer socialt liv. Sjukskrivningarna har också minskat. Oftast var det kvinnor som fick ställa upp hemma utan ersättning. Därför är assistansreformen viktig även ur ett jämställdhetsperspektiv.

Nu hotas frihetsreformen av den rödgröna regeringen. Regeringen har givit Försäkringskassan tydliga direktiv att minska kostnaderna för assistansersättning. Det har också haft effekt. Bedömningarna hos myndigheter, i kommuner och i domstolar har blivit mer restriktiva. Det finns därför en bred oro hos personer med funktionsnedsättningar och deras anhöriga att det stöd som de är beroende av ska minska och i vissa fall försvinna. Många har redan fått besked om minskat stöd – ett besked som kommer som ett dråpslag och slår sönder hela tillvaron.  Regeringens politik riskerar att slå blint mot alla. Man försvarar sig med att det funnits fusk och missbruk. Det måste självklart åtgärdas, men det får inte innebära att alla straffas vilket sker nu.

Behoven av hjälp och stöd kommer inte att försvinna om den personliga assistansen minskas. De dyker istället upp i form av institutionsboende, ökade hemtjänstinsatser, större tryck på psykiatrin och/eller ökad anhörigvård. I samtliga fall vältrar staten över kostnader och ansvar på andra. Det som regeringen och Försäkringskassan såg som kostnadsminskningar riskerar istället att bli stora kostnadsökningar på andra håll.

Vi liberaler tar strid för rätten till personlig assistans, den största frihetsreformen i svensk historia för människor som lever med funktionsnedsättning. Vi var det enda parti som  föreslog ökade resurser till den personliga assistansen i budgetalternativet i riksdagen. Nu hotas istället hela reformen. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle att utsatta människors levnadsvillkor och delaktighet begränsas. Rätten till personlig assistans ger möjligheter att leva – inte bara att överleva.

Pierre Edström
Liberalerna