Nu när Benjamin Syrsa sjungit ”Ser du stjärnan i det blå” är det dags att summera 2016. De flesta är överens om att 2016 inte var något vidare. Agerandet från den socialdemokratiskt ledda majoriteten i landstinget utgör inget undantag. Redan från början gav de rödgröna landstinget sämsta möjliga utgångsläge. Deras budget byggde på fromma förhoppningar om att det inte skulle finnas några kostnader för inhyrd personal och på att de långvariga eftersläpande underskotten i sjukvården skulle försvinna.

I fjol betalade landstinget 138 miljoner kronor för inhyrd personal. Denna kostnad har ökat årligen, då landstinget fått allt svårare att rekrytera egen personal. Förutom att personalkrisen skapat ytterligare kostnader har det även inneburit en sämre kontinuitet för patienterna och ökad arbetsbelastning för de egna medarbetarna. Utvecklingen accelererade under 2016, och de rödgrönas agerande är en bidragande orsak till detta, vilket jag ska återkomma till.

I februari rapporterade Barometern att ”det lapp på luckan både på länssjukhuset i Kalmar och på sjukhuset i Oskarshamn”. En av orsakerna var personalbrist. Sjukhusen var alltså fullbelagda en period i februari, något som är intressant med tanke på vad som hände senare under året.

I mars kom första indikationen på att kostnaden för inhyrd personal ökade markant. Ändå låtsades de rödgröna som ingenting och hoppades att kostnaden, på något magiskt vis, i slutänden ändå skulle minska jämfört med föregående år. Nu i slutet av året har vi facit: kostnaden ökade med 26% jämfört med 2015 och kommer landa på cirka 168 miljoner kronor.

De rödgröna anklagar gärna oss i Alliansen för att vilja privatisera sjukvården. Själva har de som framgår ovan stått för den största privatiseringen i landstingets historia, genom att skyffla hundratals miljoner kronor till bemanningsbolag bara de sista två åren. Står man midjedjupt i gödselstacken är det lätt att kasta dynga på andra, men det luktar ändå mest skit om en själv.

Apropå att sprida dynga: Ragnar Olsson (V), ledamot i landstingsstyrelsens personaldelegation, kallade en av landstingets medarbetare för ”korkad och okunnig” i ett inlägg på Facebook. Denna kommentar gillades av bland annat landstingsrådet Linda Fleetwood (V). Så ser deras personalpolitik ut i praktiken.

Efter sommaren upptäckte de rödgröna det alla läskunniga varnat för sedan i mars: kostnaderna för inhyrd personal skenade. Deras paniklösning var att förlänga sommarstängningen av ett stort antal vårdplatser vid länets sjukhus. Minns ni att det var fullt i februari? Nu i december är det fullt på sjukhusen igen. Då har ändå den riktiga halkan inte slagit till, inte heller influensan eller vinterkräksjukan. När detta väl sker förväntas sjukvårdspersonalen hantera det med färre vårdplatser än tidigare.

Panikstängningen av vårdplatser har kritiserats av fackförbund, patienter och oss i oppositionen. Den kvarvarande personalen går på knäna. Bristen på dialog har lett till ilska, uppsägningar och sjukskrivningar. Den rödgröna majoriteten påstår att man följer utvecklingen, men ansvariga landstingsrådet Lena Segerberg (S) säger sig ”inte fått några signaler om överbeläggningar” när media nyligen uppmärksammade att det är överfullt på länssjukhuset.

Sammanfattningsvis har 2016 visat vad socialdemokraterna och deras stödpartier i den politiska majoriteten verkligen går för. De antog en budget som saknar verklighetsförankring, de ignorerade de tidiga varningssignalerna om ökade kostnader för inhyrd personal, de gick till offentligt personangrepp mot enskilda medarbetare, de förvärrade personalkrisen genom bristen på dialog med fackförbund/medarbetare och de lät tjänstemannaväldet gå så långt att det är media som får berätta för dem att sjukhuset är överfullt.

Benjamin Syrsa och alla andra kan se sig i stjärnorna efter någon form av politiskt ledarskap från den rödgröna majoriteten. Det är inte konstigt att landstinget har svårt att rekrytera personal när själva den politiska ledningen utgör ett arbetsmiljöproblem.

Sebastian Hallén (L)
Ersättare i landstingsfullmäktige